Värt att veta om vokaler

Våra vokaler är inte många, men de tar stor plats i språket. I det svenska latinska alfabetet finns det nio stycken: A, E, I, O, U, Y, Å, Ä, Ö. Begreppet vokal kommer från latinets vocalis och i ålderdomligt tal användes vokal i betydelsen sång. Det utvecklades vidare till att användas om en person som sjöng. Än idag kallas en sångare eller sångerska för vokalist.

Alla vokaler har ett tonande ljud och skillnaderna mellan dem bildas genom samspel mellan munhålan, svalget och läpparna. Tungan spelar en stor roll som verktyg för att bilda det rätta ljudet då den effektivt kan förändra munhålans form. Förutom mjuka toner och sång kan vi med vokalljuden skrika för full hals och det fixar inte konsonantljuden.

Kort och lång

Vokaler delas in i korta och långa. Det är helt enkelt uttalet som blir antingen långt eller kort beroende på hur många konsonanter som kommer efter vokalen. Huvudregeln är att det är kort vokal framför två konsonanter och lång vokal framför en konsonant. Exempel:

  • Lång vokal: Vila
  • Kort vokal: Villa
  • Lång vokal: Flyta
  • Kort vokal: Flytta
  • Lång vokal: Skål
  • Kort vokal: Skålla

Som i all grammatik finns det undantag från regeln. De orden får nötas in med tiden. Några exempel är: kam, mun, lim, rim och hem.

Hård och mjuk

Vokalerna är också hårda eller mjuka. Nu handlar det om hur konsonanterna G, K och SK före vokalen skall uttalas. De hårda vokalerna är: A, U, O, Å. När en konsonant står famför en hård vokal blir konsonantens uttal hårt. Till exempel: Gas, God, Kall, Kol, Skuld och Skål.

De mjuka vokalerna är: E, I, Y, Ä, Ö. Konsonanterna innan mjuk vokal uttalas mjukt. Exempelvis: Get, Gäst, Kyss, Kyla, Skön och Skäl. Här ser vi dessutom att G=J, K=TJ och SK=SJ.
Det kan vara förbryllande att komma ihåg vilka vokaler som är hårda och vilka som är mjuka, men med två små ramsor kan minnet få en hjälp på traven.

De hårda vokalerna är: Apan Odlar Utan Åker

De mjuka: Erik Ifrån Ystad Äter Ödlor

Lämna en kommentar