Betoning – hur det funkar & hur man betonar ord
Språk är en naturlig företeelse för de flesta, men hur vi betonar orden är språkvetenskapligt. ”Betoning” är en språkvetenskaplig term som beskriver vilken bokstav man lägger trycket på i ett ord. I talspråk kan den betonade stavelsen variera mycket mellan olika språk. Oftast innehåller svenska en eller två stavelser som är betonade i ordet.
Stress-timing
Både svenska och engelska tillhör gruppen ”germanska språk”. Dessa språk har betoningsrytm också kallad ”stress-timing”. Det betyder att stavelser som inte betonas i ordet blir kortare för att lämna mer spelrum till de betonade stavelserna som då blir längre. Spanska och tyska, exempelvis, är stavelserytmiska och kan ha ”mora-timing” som japanskan. Det betyder att stavelsens längd inte påverkas så mycket av hur man betonar den.
Betoning i olika form
Betoning förekommer i bunden eller rörlig form, detta varierar mellan språken. Bunden betoning betyder för det mesta att betoningen ligger på en utsedd stavelse som räknats ut från ordets början eller ordets slut. Isländska och ungerska har sin betoning på första stavelsen medan polska och exempelvis swahili har betoning på den nästa sista stavelsen. I franskan har man alltid betoning på den sista stavelsen.
Rörlig betoning betyder att en betoning kan placeras var som helst i ett ord, och reglerna kan vara lite komplicerade. Språk med rörlig betoning är exempelvis svenska, spanska, engelska, ryska. Det som gör det rörigt är flera undantag från betoningsreglerna i dessa språk- När betoningen är rörlig kan det bli missförstånd om den som tar emot budskapet inte är från landet i fråga. Det kan bli så att betydelsen av ordet blir en helt annan.
Ordtoner
I de norska och svenska språken finns det inte bara tryckbetoning, det finns även olika typer av accent, vilket kallar ordtoner. Svenskan och norskan räknas in som tonspråk. Här kan betoningen vara det enda som särskiljer, och ibland är även detta svårt. Exempelvis ordet ”tomten” som kan betyda både jultomte och mark. Här skiljer sig betoningen då tyngdpunkten läggs på ”o” när det gäller det förstnämda.
